Fjärilar i magen

Jag är nervös. Ja faktiskt riktigt ordentligt jäkla nervös. Jag ska pierca mig idag.
Eller ja om man kan kalla det piercing vet jag inte, men tydligen:)  

                 

Sådär ser den iaf ut. Mycket tjusig tycker jag att den är. Frågan är vad päronen tycker.

Det är tråkigt att vara själv har jag märkt. Speciellt i denna lägenheten. Fast J slutar om ca 2 timmar är det ändå tråkigt och ensamt. jag får härda ut. Jag måste. Hur ska det annars gå när han är i Göteborg i tre veckor i sommar? 

                                                                                                                                      


In memorial of Sebastian Rönn Persson "Barre"

Man kanske borde vara lite aktiv.
Rent fysiskt har den biten klarats upp med en joggingrunda idag, rent psykiskt är det väl sådär på den fronten.

Visst tänker jag, det är inte så jag menar. Det jag menar är att jag inte är så aktiv på det där med bloggande helt enkelt därför att jag inte ser tjusningen i det. Jag älskar att läsa mina vänner bloggar och följer de slaviskt, men att skriva själv är svårare.

Känner lite prestationsångest. Bara aningens. Men ändå så pass avskräckande så den har hindrat mig från att författa ett inlägg på år och dar. 

Men nu ska det minsann bli ändring på torpet. (Ny favorit btw. Lite efter alla andra på ordspråksfronten. Ni får lov att ursäkta).

Att förlora en vän kan vara något av det svåraste som finns. För en del hände det i måndags kväll när Sebastian Rönn Persson, 20 år gammal, från Åhus dog i en trafikolycka. Barre som han kallades var en god vän till min pojkvän J, så att det drabbade honom hårt är väl ingen hemlighet. 

Att döden finns nära får vi erfara varje dag, men att den finns så pass nära glömmer man ofta bort.

Så, ta hand om de ni tycker om. Säg att ni älskar dem och att ni bryr er om dem. För rätt som det är kan det vara för sent..


 

RSS 2.0